Denise Börjesson

Kunde inte i min vildaste fantasi tro att tiden skulle gå så fort. När jag räknar dagarna kvar så får jag lite ångest, jag känner mig inte riktigt redo att åka hem, än. Även fast jag längtar hem, så trodde jag att det skulle vara en lång längtan och att tiden ibland skulle kännas som den stod still. Men som sagt lite panik att jag vill stanna längre, Tanzania är ett fascinerade land på många sätt. Jag har bara en gång på 2 veckor känt mig obekväm i en situation, tror det var i onsdags när jag skulle åka dala dala in till towni, kommer såklart på allra sist så jag blev ihopmosad ståendes och nästan hängde över dom som satt. Hamnade bredvid en full karl som började med att säga Mzungu (=viting/europé) och mumla något mer på swahili så alla i bussen stirrade på mig och vissa skrattade, sen körde han de vanliga hälsningsfraserna lite luddigt och avslutade lite sarkastiskt med Welcome to africaaaa, för att sedan fortsatta babbla en massa på swahili (som jag förövrigt tycker att det är sjukt störande att jag inte förstår, drar slutsatsen med att alla driver med mig eller hånar mig). En annan kille sa något på engelska om att jag inte förstår swahili så den berusade mannen stirrade ännu mer på mig innan han hoppade av vid nästa stopp, vilket jag var väldigt tacksam för.

 

Men på söndag så är tanken att jag ska ta med barnen till Zumbaland, förstår det som att det är Tanzanias motsvarighet till Leos Lekland. Eftersom mamma har lyckats samla ihop massa pengar till barnen så ville jag att de skulle få en upplevelse, så leka i några timmar, äta lunch och glass på restaurang tror jag verkligen de kommer uppskatta :) och sedan på kvällen så tror jag det kommer bli stor fest här i moshi, för det är nämligen Marathon här på förmiddagen!! Hörs :)

 

Hjälp vad dagarna går fort. Imorgon så är det redan 2 veckor sedan jag åkte från Sverige. Jag antar att det är mycket nya intryck som gör att tiden bara rusar iväg, även fast allt tar så lång tid. Hemma så är det chop chop, nu kör vi, tempo och här är det raka motsatsen, pole pole, sakta sakta, ingen stress..
Jag tänkte gå igenom lite snabbt mina tankar och upplevelser.

 

Mat: Till frukost gör jag alltid bananpannkakor, toppar med lite yoghurt och färsk frukt, oftast mango eller passionsfrukt. Och till det ett glas vatten med vätskeersättning. Lunch äter jag på kili center, där de har matschema. Antingen ugali (majsgröt) med bönor och sallad eller med ris. Har lite svårt för ugalin och bönorna, majsgröten ser ut som potatismos fast tjockare konsistens och bönerna är inte särskilt äckliga men jag har svårt att svälja ner allt, så jag tar med mycket vatten så jag kan skölja ner maten, även fast jag försöker dricka så lite vatten som möjligt för att slippa kissa på deras "toaletter". På barnhemmet så säger jag att jag är vegetarian efter ha sett hur köttet kommer i en platspåse och ligger framme i solen bland flugor innan de kokar upp det. Det var nära att frukosten kom upp när jag såg det, så jag hoppar helst över det!!! När det kommer till middag så har vi ätit ute några kvällar, har blivit mest indisk mat. Stekt ris med grönsaker och ibland kyckling, bra kryddningar och lagom starkt, och ibland naan-bröd till. Om jag lagar mat på hostlet så har det 10 av 10 gånger blivit kokat ris med stekta grönsaker och cashewnötter.

 

Färdmedel: På morgonen så går jag till ett sjukhus som blir ungefär 10-15 minuters promenad genom de tidigare majsfälten. Sedan tar jag en dala dala (minibuss) till vägen vid barnhemmet, det tar ungefär 10 minuter kostar 200 shilling som motsvarar lite mindre än 1 krona. Om jag är i towni (stan) så brukar jag ta en taxi hem, då ringer jag alltid min africaan baba Alfred. han svarar alltid : Hello my daugther, where are you. han är nog den mest populära taxichauffören här i stan, och om han inte själv har möjlighet att komma så skickar han alltid en vän. Taxi från towni till hostlet kostar oftast 7000 shilling vilket motsvarar ca28 kr.

Barnhemmet/Skolan: Eftersom kili center-barnen har långa skoldagar så är jag med dem där, har varit bland de yngre barnen, men nu ska jag även vara med de äldre. hjälpa till med engelskan och assistera lärarna. Jag har sett att barnen ibland har svårt att hålla koncentrationen pga av de långa dagarna. De börjar 7 eller 8 på morgonen och de yngsta barnen slutar efter 3 och de älsta går hem efter halv 6.
Allt har fungerat bra både på barnhemmet och på skolan. Det svåraste är att kommunicera med barnen eftersom de talar mycket dålig engelska så de sitter mest och tittar på mig och ler. Det enda som har varit jobbigt att se är att de bestraffar eleverna. Både nyp i armar och kinder, och värst är piskan.

 

För att inte göra en novell av det här så fortsätter jag senare :)

 

På översta bilden så är hostlet, när det är fint och klart väder så ser man hela Kilimanjaro från våran gård. Oftast så är det moln i vägen men senaste dagarna har varit riktigt fina! Igår var jag ledig så vi hängde vid en pool ganska nära där vi bor, och käkade middag på restaurang :)

Idag kom jag till barnhemmet kl 9, började med att förbereda inför lunchen och sedan gick jag till skolan där jag är med de minsta barnen. Det är fortfarande jobbigt att allt är så ineffektivt och allt tar så lång tid.. Men det går framåt. Lite svårt när barnen bara talar swahili!!

Njuter (och svettas) i värmen, snart kommer regnperioden så det blir geggigt.... 

 

Ett litet snabbt hej igen. Har fortfarande inte lyckats starta min telefon, om jag var från usa skulle jag mest troligt stämma phonehouse...
Men nu börjar jag mer och mer komma in i takten här. I lördags när jag kom och träffade de andra svenskarna jag bor med så var jag lite rädd. Alla var så inne i deras saker och hade koll på det mesta, språket, kartan och allt annat. Så jag kände mig helt offside. Helt själv i ett nytt land och inte ha koll eller kontroll på något. Jag har aldrig satt mig själv i en sådan situation tidigare så det kändes minst sagt lite olustigt..
I söndags gick vi in till stan (tror att dom kallar det för det) tog lite mer än en timma men eftersom allt var nytt så gick det fort. Mötte upp Frida (en av mina kontaktpersoner) som visade mig runt. Mataffärer, olika cafeer, och hon pekade på olika bussar som jag skulle åka om jag ville till olika ställen. Kände mig som ett frågetecken och det enda som kretsade i mitt huvud var "över min döda kropp". Hur ska jag lyckas hoppa på rätt buss, eller dala dala som det så fint heter, och veta att den stannar där jag ska av????
Jag har ganska bra lokalsinne så jag känner att jag har koll på vart jag ska handla, hur jag tar mig dit och så men det känns läskigt att vara själv...

Det kändes spännande i måndags när jag gick till Zacharias för min första swahili-lektion. Länge sedan jag satt i skolbänken och med ett helt främmande språk... Hälsningsfraserna har börjat fastna, alla här är så trevliga så det är ett mmåste att kunna. Men när vi kom till grammatiken och meningsuppbyggnader så fick jag tänka lite extra, kommer knappt ihåg svenskan och engelskans grammatik hahaha!! MEN gissa hur stolt och nöjd jag var när jag senare var och köpte frukt på swahili??? :)))

PÅ återseende:)
Kwa heri

Tänkte bara säga hej!! Här har jag kommit fram och flyttat in på ett hostel. Jag känner att det tar tid att komma in i saker här, hur allting fungerar och att allting tar tid. Idag har jag iallafall varit på min första swahili-lektion. Fixat papper och allt sånt för att få börja jobba som volontär så imorgon åker vi till kili center där jag kommer att vara. Ungefär 40 minuter gångavstånd från hostlet.

Annars då? Det är varmt, cirka 30 grader och moln. Har kommit lite regn även fast regnperioden börjar om några veckor egentligen.. Dags att gå från internet, HÖRS

Hej från en nervös och spänd tjej!! Jag är glad att jag jobbar några timmar så jag får behålla lugnet en stund till! Om 10 timmar så går mitt flyg från stockholm!! Hörs senare :)

Hej kompisar!!! Som ni ser så är det lite halvkaos här. Har kastat fram kläder överallt och försöker få ordning så jag kan börja packa..

Idag jobbade jag till halv 5. Middag på bryggargatan, tidig alla hjärtans dagsfirande eftersom vi inte ses på fredag (som vanligt haha) men egentligen mest för att umgås och ta vara på den sista tiden innan jag åker. Fy så hemskt det låter, jag är ju hemma om 4 veckor ❤ fick även världens finaste halsband av världens finaste kille!!!

Aaaaaah jag kan inte förstå att det är på riktigt!!! På fredag går flyget som tar mig till Tanzania. Försöker gå igenom allt i mitt huvud så jag tänkt på allt, så jag kan packa rätt.. Vad kommer jag behöva? Vad kan jag lämna hemma?

Iallafall, så åker jag till en by som heter Moshi, som ligger utanför Arusha. där kommer jag under 4 veckor vara i ett barnhem där barnen av olika anledningar är föräldralösa. Så på veckodagarna kommer jag följa med barnen/ungdomarna till skolan och hjälpa till och finnas till stöd i undervisningen, och på helgerna är vi i barnhemmet där vi kan planera olika aktiviteter.

Nu är det nedräkning. Ska hinna fixa allt innan fredag. Har absolut inte tid att vara sjuk nu, men jag har tappat min röst någonstans och så har jag hostat slut all min energi. Så mitt i allt så har jag varit och fått nya astmamediciner och en tid för lung-röntgen imorgonbitti. Ska springa ärende på lunchen och så jobbar jag sent. Kaos i mitt huvud som ni förstår!!!!! Är det nervositeten som börjar smyga sig på?

Det är mycket vi kan fira idag. Att det är lördag. Att de vann sista matchen innan uppehållet. Och att idag för 5 år sedan träffades jag & melker för första gången ❤❤❤

Tänkte bara kika in och hälsa er alla en trevlig helg❤

 Passar på att lägga in en bild från juldagen hos elin, en fin kväll med mina fina vänner!!!!

Att följa en dröm. Inte en dröm att rädda världen utan för mig en dröm om att hjälpa till. Öppna ögonen för någon annans verklighet.

Jag kom på mig själv att vänta till rätt tid. Det skulle vara svårt att åka när jag gick skola och utbildade mig, så blev det ännu svårare att åka när jag fick jobb och började jobba heltid så jag kände att nu måste jag bestämma mig. Jag har läst på en hel del, först och främst vart jag vill åka. Sedan har jag funderat mycket vad man har för förväntningar. Och det har för mig varit den svåraste biten. Hur ser en vanlig dag ut på ett barnhem i Tanzania? Vad kan jag göra för att få det bättre? Alla har nog en bild i huvudet hur det ser ut men jag tror inte att jag kan föreställa mig förrän jag är där. Att jag valde Tanzania är både magkänsla och kanske lite av en slump. Det valet känns nu så självklart och jag längtar till nästa lördag när jag landar i Kilimanjaro och få starta ett helt nytt kapitel och äventyr i mitt liv. 

Igår så såg vi hockeyn och drack bubbel och drinkar hos josefine!! Vi gjorde ett försökt till utgång på verandan, kön var lång så vi gick till bryggargatan istället och mötte upp några vänner & tog ett glas vin. Och så avslutade vi med charader och pina colada!!! 

Imorse kände jag mig överkörd när jag vaknade, det var inte på grund av drinkarna utan en tung förkylning.. så idag har jag vilat mig i form, har två veckor kvar innan jag åker så jag har inte tid att vara sjuk nu.

Godmorgon!! Blev lite förvånad när jag vaknade i morse, både att det var lördag och att det är så ljust ute. Helt fantastiskt :))

Igår var en lugn dag. Jobbade 8-17.30 sedan hade jag på något konstigt vis glömt att det var fredag, så jag bjöd in mig själv på middag hos mamma och sedan bokade jag en resa och firade med ett glas vin!!! Så om två veckor flyger jag till Tanzania och volontärarbetar på ett barnhem. Det har tagit så lång tid innan allt jag blivit klart så nu känns det som en lättnad, skönt att det är på riktigt!!!