Ibland suger livet, eller rättare sagt så är livet orättvis. Självklart på olika sätt beroende på hur man definerar det. Jag älskar livet, jag älskar att träna och hålla igång för att det får mig att må bra. Så allt ifrån friidrott, fotboll och basket, jag har testat mycket och tränat hela mitt liv. Jag äter och lever hälsosamt för att min kropp mår bra av det och jag kan fortfarade inte acceptera att min kropp suger. Ja den gör bokstavligt talat det. I våras gjorde jag undersökning om astma, fick besked att för min ålder, vikt och längd så har jag katastrofala värden. Oftast kan man koppla det till rökning eller snus, men eftersom jag aldrig testat något av det så suger det ännu mer. Har flera olika mediciner som jag tar morgon, kväll och när jag tränar eller när jag känner att jag har dålig syreupptagning.

Medicinerna är olika starka och ofta får jag hjärtklappningar när jag tar dom, vilket får mig att känna mig svimfärdig och skakis. Jag är i princip förkyld året runt, ibland slår det ut mer och då sitter det i extra länge på grund av astman så det spelar ingen roll hur länge jag vilar för när jag börjar om igen är jag fortfarande förkyld och hostar.

Ju mer jag tänker på detso mer blir jag irriterad på det. varför just jag? vem förtjänar det här?

 

Ja livet är orättvist, krig existerar och svält dödar tusentals barn. Och här sitter jag med mitt "i-landsproblem"...