jag har en konstig känsla i kroppen, blir bara så arg.
Känner mig så glad av att träffa emelie igår, det var några veckor sedan eftersom båda befunnit sig i olika länder olika veckor.
Min känsla vill bara släppa allting. Jag vill inte göra någonting just nu, men jag ska inte.
Inte ska det få mig på underkant.
Jag vet inte riktigt vad jag vill. nu känner jag mig inte alls taggad på klassfest.
Vill bara åka härifrån. NU. jag klarar inte mer. önskar att jag kunde åka härifrån orkar inte med den här tråkiga, lilla hålan där alla är så dryga att jag skulle kunna flytta på en gång. Kan inte alla skippa attityden och bara sätta ett leende på läpparna? är det så jävla svårt
kändes bättre av att få svära.


Veckan som kommer är iallfall något att sätta i julgranen.
Måndag: Ledig, ska på salongen, sätta in löshår, färga & klippa.
Tisdag: Färglära hela dagen. Färgtekniker från loreal kommer. Träning
Onsdag: Ledig. Sminkkurs på salongen. Träning
Torsdag: En lektion. Kund och träning
Fredag: Ledig (förhoppningsvis) Vill till Umeå och fest. Blir dock inte av :-/
Lördag: Match, Jobba hela kvällen
Söndag: Jobba


Såg även en bit av schemat till sommaren. ser lovade ut. like it.
vill bara här i från NU. Oslo 27 dagar. känns som en frihet.


TURKIET - ta mig tillbaka.

out